Varför lutar jorden
Jordaxelns lutning mot solen, såsom är cirka 23,4°, påverkas inte från massförflyttningar. Däremot ändras dess läge inom jordklotet, detta vill yttra polernas position på jordytan. När ett obalans uppstår förändras jordens rotation på grund av att återställa symmetrin inom massfördelningen. vid jordytan uppfattar vi detta som för att polerna ändrar bostadsort sig – men egentligen är detta jordklotet likt ruckas, medan jordaxeln behåller sin lutning i rymden.
Relativt jordytan rör sig nordpolen cirka tio centimeter per år. beneath många decennier har detta skett inom riktning mot östra Kanada, men sedan drygt tio år rör sig nordpolen i stället mot land i norden. Huvudorsaken mot polernas rörelse i dygn är enstaka kombination från landhöjningen samt den pågående isavsmältningen, vilket har accelererat under dem senaste 20 åren.
Smältvattnet fyller år på världshaven, men fanns massan mot slut hamnar beror vid en rad faktorer. för att förutsäga hur fortsatta klimatförändringar kan påverka jordaxeln existerar därför svårt. Problem liksom komplicerar uträkningen ä
Milanković-cykler styr klimatförändringar över hundratusentals år
Förändring från jordaxelns lutning
Med en periodicitet av 41 år varierar jordaxelns lutning mellan 22,1° och 24,5°. För närvarande lutar jordaxeln 23,4° mot horisontalplanet.
När lutningen existerar som minimalt ligger norra polcirkeln omkring kilometer längre norrut än i ljus, det önskar säga ungefär i höjd med Kiruna.
När lutningen existerar som störst ligger norra polcirkeln omkring kilometer längre söderut än i dygn, det önskar säga ungefär i höjd med Luleå.
När norra polcirkeln förskjuts norrut så förskjuts i identisk grad Kräftans vändkrets söderut och vice versa. Ekvatorns position påverkas dock ej av den här variationen i jordaxelns lutning.
Ju större lutning desto mer solstrålning under respektive halvklots sommar och samt mindre solenergi under vintern. Med andra ord varmare somrar samt kallare vintrar.
Kraftig lutning vid jordaxeln ger isavsmältning
En svag lutning från jordaxeln, detta vill yttra mindre skillnad mellan årstiderna,
Jorden: Snurriga årstider
- Rymden är rolig och således, men den påverkar ej oss egentligen, eller hur? - Skojar du? Vet du hur natten blir till dag? Eller vinter till sommar? Det existerar solen samt jorden, låsta till varandra, i cirkelrörelse, som en urverk. detta är en urverk likt formar vårt liv vid jorden.
Kom och titta. Jorden existerar rund, vilket en boll. En boll som snurrar och solen skiner vid sidan angående den. ifrån där oss är för tillfället, kan oss se för att en område på jorden rör sig in inom solljus, samt sedan ut ur detta igen. dock från jorden, ser rotationen ut liksom om detta var solen som rörde sig, vilket går upp och ner.
En jord-rotation tar talet 24 timmar. detta ger tolv timmar inom mörker samt tolv timmar i ljus - enstaka natt samt en solens tid för varenda rotation. Tänk dig enstaka lång linje som går från Nordpolen till Sydpolen. Jorden roterar runt denna linje. detta här existerar jordens rotationsaxel.
Om ni står nära rotationsaxeln, långt norrut alternativt långt söderut på jorden, då ser solen ut att röra sig inom en nedsänkt båge ovan himlen. dock om d
**Fråga:** Vi vet att jordaxeln lutar 23,5 grader, dock vet man varför den lutar?
*Eva-Lena Mansson, konstnär*
**Svar:** oss kan utgå från för att planeterna ifrån början ägde en mer eller mindre upprätt cirkelrörelse, men för att somliga därefter kan äga kolliderat tillsammans andra himlakroppar och ”tippat” lite. Den exakta lutningen bör således vara ett tillfällighet.
Jordaxelns lutning varierar mellan 22,1 och 24,5 grader, tillsammans en periodicitet på 41 år. oss kan jämföra det tillsammans polaxeln vid Mars vars lutning varierar betydligt mer än jordens, med dramatiska konsekvenser till klimatet. inom dag anser vi skillnaden bero vid att jordens förhållandevis stora måne hjälper till för att stabilisera polaxeln, vilket dem två små månarna runt Mars ej klarar från. Det borde i sin tur innebära att den stabiliserande effekten på jordens polaxel avtar i takt med för att månen avlägsnar sig. sålunda kanske bör vi tacka månen till livet.
*Marie Rådbo, astronom, relaterat till göteborg universitet*